Skola för livet?

Om det ändå fanns en skola för livet.

Sitter här och har tittat igenom en massa olika utbildningar. Vet fortfarande inte efter 23 år vad jag skulle vilja bli när jag blir "stor". Pressen kommer från olika håll och det är inte så att jag inte tar åt mig av den. Inte alls.

Visst vore det roligt att studera. Det är inte det. Jag gillar faktiskt att plugga och lär mig lätt nya saker. Det är bara frågan vad. Har verkligen inte hittat det där som jag skulle vilja känna att -Ja, det där är något för mig. Det finns många som jag har känslan att -Jo, men det låter väl intressant.... Men inget WOW POW, det där är jag!

Sen kommer också tanken över inkomst. Det är förargligt att man blivit van att få en lön att leva på. Verkligen inte en vana man bör skaffa sig om man vill gå i skolan senare då man inte ens får minimum. Självklart är det helt beroende på vad man jämför med, men jämför jag med min lön jag nu vanligtvis får så är det under all kritik.
Hur ska jag ha råd med hyra, busskort, mat, gym, (kläder, utekvällar, vin, skor, smink, sparande(?)) och allt annat. Självklart får man ändra livsstil för att palla det ekonomiska trycket men om jag inte vill det då? Om jag vill tjäna pengar, gå ut med mina kompisar och spara till diverse resor jag har på önskelistan, hur ska jag då övertyga mig själv att gå in i livet som fattig student?

Jag vill ju så gärna resa, och jag vill resa nu. Jag sparar pengar, och åker ut och reser. Jag sparar pengar, och åker ut och reser. Och så fortsätter det. Kanske slå två flugor i en smäll och spara pengar och plugga utomlands (ett annat sätt att uppleva platser på)?

Det visar sig vad det blir. En sommar till bland molnen och sen får vi allt se vad som finns på smörgåsbordet, för nog är det ett smörgåsbord alltid. Det finns alldeles för mycket att välja på!

Hej då. God natt. Sov gott.